300606-tandem-skydive

Risktagande kan lätt ses som väldigt ologiskt, man kan tycka det inte finns någon rim eller reson varför vi väljer att ta risker, speciellt inte om det inte finns något alls eller väldigt lite att vinna på det.

Risker är olika för olika människor, det kan vara att satsa pengar en casinosajt, hoppa fallskärm eller bara luta sig ut från balkongen hemma. Spänningen är naturligtvis en del av detta, men dessa korta stunder av upprymdhet borde inte vara nog för att få risktagare att komma tillbaka om och om igen. Men som vi alla nog vet är detta precis vad de gör.

I en 2008 studie av forskare på Vanderbilt University i Nashville och Albert Einstein Collage of Medicin i New York föreslår att det faktiskt finns en biologisk förklaring till varför vissa personer är så pass riskbenägna, det involverar ett ämne som heter dopamin, hjärnans må-gott-kemikalie.

Dopamin är det som får oss att må gott efter en god måltid eller när vårt favoritlag vinner en match. Men det är även ansvarig för den känslan vi får när vi gör något utmanande som att åka ned för en brant skidbacke eller, för att låna från vårt exempel ovan, hoppar ut ur ett flygplan. I personer som är stora risktagare verkar det finnas färre receptorer i hjärnan som hämmar dopamin, på grund av detta genomsyras de nästan av dopamin när de utmanar ödet och detta gör dem mer benägna att jaga efter känslan igen.

I en del av studien fick 34 män och kvinnor ett frågeformulär där de skulle beskriva sina tendenser att ta risker och skannade därefter deras hjärnor. Tidigare studier på möss indikerade att de som var mer beredd att utforska och ta risker i nya miljöer hade färre receptorer som hämmade dopamin, och när man fann att desamma gällde för människor var detta en mycket intressant upptäckt.

Denna studie och dess resultat har hjälp vetenskapen till en bättre förståelse av ett beteende som inte borde ha haft en speciellt evolutionär fördel men som ändå finns kvar hos människor idag.

Posted in: Blogg.
Last Modified: januari 7, 2016